såå tradigt............

Vad ska jag säga, det finns så mycket och det blir bara mer å mer. Ju mer jag skrapar på ytan desto mer blir det och det tar aldrig slut som en "never ending story". Som en enda följetång är skolan, nu tänker jag hädanefter ta kopior på allt som skolan gör. Det kommer jag inte sluta med så länge mina barn går i skolan för man kan inte ta något för givet idag, tyvärr. Man tycker som förälder att skolan borde ha förändrats sen man själv gick i skolan på 70-talet och en bit in på 80-talet, men inte det inte. Man tycker ju att det borde ha förändrats en del, men tyvärr inte och det är tragiskt tycker jag. Visst till en del har det förändrats, men det är inte mycket och jag kan tyvärr inte se dem för alla träden. Ja ja vilken gnällspik jag är och då får jag väl va det   då för mina barns skull, det är min åsikt.

Ta bara det här när man framför sitt barns åsikt, då försöker man bara att vifta bort det som om det inte har något värde bara för att det är ett barn. Mitt barn har en del svårigheter som för andra barn antagligen inte är just en svårighet. Ta bara en sån sak som att stänga av olika ljud, alltså ett yttre stimuli, det är för en del människor inte ett problem när det för en del blir ett problem i det här fallet mitt barn. Man kan jämföra det med att alla ljud blir lika starka, ungefär som om volymen inte går att sänka på en ljudanläggning eller inte går att stänga av.