Prioriteringar.

Fick ett samtal från min sons läkare uppe på BUP som undrade hur det går nu när sonen har ätit sin medicin ett tag. Ja det funkar väl i det stora hela bra, förutom att han har haft ont i magen sen han började med den. Att han faktiskt är mera med på lektionerna som jag uttryckte mig. Att läxorna inte alltid blir gjorda för jag har som bestämt att jag inte tänker strida om det hemma och bara göra det ännu mera negativt med skolarbete. Då tyckte läkaren att då får jag väl ta och omprioritera för att hinna med att planera läxläsningen på helgerna så att min son gör dem i veckorna.

Vad ska jag då ta och omprioritera då undrade jag. Kanske matlagning eller matinköp eller tvättning eller städning eller duschen eller sluta jobba eller låsa in mig och aldrig träffa en annan vuxen eller ................... Jag ska tydligen göra pedagogernas arbete i fråga om läxorna hmmmm kanske jag ska ta och göra deras arbete i skolan så kan ju dem ta semester under tiden. Jag sa till läkaren att man måste sitta med sonen om läxorna ska bli gjorda och att jag faktiskt har ett till barn som också behöver hjälp och också behöver uppmärksamhet. Men att vara ensamstående mamma är tydligen världens enklaste att vara, jag gör ju inget annat än pillar navelludd och viftar på tårna varje dag, jag är sååååå lat och gör aldrig något annat än det.

Eller vad tror ni att en ensamstående mamma gör?                                                 

som jag känner mig de flesta dagarna  kl.19.00

Hmmmmm !!!

Terminens utvecklingssamtal är avklarat, vad ska jag säga om det då. Blev väl inte riktigt som jag tänkt mig, ja jag kunde i vanlig ordning inte vara tyst och bara låta dem prata. Ja ja jaaaa, ska försöka bättra mig, men det är inte lätt när skolan skiter i vad man säger och ändå gör som de vill.


                                        

Vad ska man vara med på möten för om de ändå har tänkt göra som de vill iallafall. Jag upplyste dem om att om de har tänkt ha fler möten så kan de ha dem mötena med sig själva och att jag inte är intresserad av nåt möte eftersom de ändå inte lyssnar på vad jag har att säga om min son och hur han upplever sin situation. De på skolan säger "att de visst bryr sig om min sons situation", NÄ det är ni inte sa jag, "ni säger att ni är det, men ni uppträder inte som om ni är intresserad". Det är en sak att säga och en annan att visa det, två helt skilda saker om man frågar mig.

Jag sa också att jag har i sex års tid påtalat för er om hans svårigheter, men har ni brytt er, NÄ. Har ni inte brytt er på sex år, varför ska ni bry er nu då. Ni behöver inte kalla till något mer möte ÖVERHUVUDTAGET, för ni har aldrig brytt er om min sons behov VARFÖR BÖRJA NU.

Simundervisning är så oerhört viktigt och det tror jag alla kan hålla med om, i och med att det har varit allvarliga drukningsolyckor och tillbud bland svenska barn. Det är ju riktigt bra att landets skolor också anser det, men det som gör mig bekymrad är att mina barns skola helt struntar i att informera simlärarna om eventuella svårigheter och eventuella funktionshinder som en del av eleverna faktiskt har. Vilket gör att alla barn inte kan lära sig på samma sätt, alla skolbarn har inte likadana förutsättningar för att lyckas med simningen.

Jag var upp till simhallen en morgon för att kolla med simläraren om min sons skola hade informerat dem om hans svårigheter, hur man måste göra för att han ska kunna lära sig att simma. Vad tror ni att skolan hade gjort, sorgligt men sant, de hade inte pratat med simlärarna om att min son har vissa svårigheter och att han tänker på ett annat sätt än andra barn. Han behöver få simtagen handgripligen visade och att man måste vara konkret i sitt sätt att säga saker. Hur som helst så cyklade jag hem den morgonen och mailade min sons klasslärare.

Vad mailade jag om då, jo jag gjorde en fuling och frågade i mailen om de har pratat med simlärarna om min sons svårigheter och om hur man måste lära ut på ett sätt som han förstår. Vad svarade läraren då, jo att det hade de gjort och de hade ju pratat med simlärarna om hans svårigheter och hur man måste lära ut till honom.

Bullshit, det var ju ren lögn som de mailade till mig, eftersom jag bara någon timma innan hade pratat med simläraren och tagit reda på om skolan hade gjort det. Vilket de inte hade gjort. Så de ljög för mig. Varför kan man ju undra, jag har ju min egen teori och det är väl för att de inte vill visa att de inte har kunskaper om dessa funktionshinder. De tror att de har det, men de visar gång på gång att de inte vet särskilt mycket.